Nya Slussen säkrar dricksvattnet i Mälaren från utsläpp av till exempel orenat avloppsvatten i samband med en översvämning. Luckorna i nya Slussen byggs också tätare och är höjningsbara så att saltvatten förhindras att tränga i Mälaren när havet står högt.

En ny mötesplats, minskat trafikbuller, debattinlägg, spaltmetrar… Ingen har väl missat att Slussen i Stockholm byggs om. Men det kommer sällan fram varför Slussen byggs om. Att det i grunden är också ett miljö- och hållbarhetsprojekt.

Det stämmer förstås att Slussen är i tekniskt dåligt skick och att nya Slussen anpassas för att ”möta behoven hos dagens och morgondagens stockholmare”. Men grunden för projektet handlar även om något helt annat. Att det i dag finns en oacceptabelt stor risk för översvämningar runt hela Mälaren, med hotande problem för bland annat dricksvatten, bebyggelse, jordbruk och infrastruktur intill Sveriges tredje största sjö.

Mälarens vattennivå beror huvudsakligen på två saker: tillrinningen från vattendrag – och möjligheten att tappa vatten genom slussarna i Stockholm och Södertälje. Avtappningskapaciteten inte tillräcklig stor när det rinner mycket vatten till sjön, till exempel i samband med vårflod. Det här är något som länsstyrelserna i Stockholm, Södermanland, Uppsala och Västmanland sedan många år tar hänsyn till i sina rekommendationer om ny bebyggelse, som sedan flera år bör uppföras högre än i tidigare rekommendationer.

Pågående klimatförändringar riskerar att göra översvämningsriskerna runt Mälaren ännu högre. Ökad nederbörd är en sak, men för översvämningsriskerna i Mälaren är stigande medelvattenstånd i havet det mest allvarliga. På global nivå stiger haven i och med att glaciärer och inlandsisar smälter samtidigt som havsvattnets volym utvidgas. I ett högsta scenario beräknas havsnivån stiga med cirka 1 meter fram till slutet av det här seklet. För Stockholms del skulle det innebära en reell höjning av Saltsjön med närmare 50 centimeter med hänsyn tagen till landhöjningen.

Slussens tappningsförmåga – och möjlighet att reglera Mälarens vatten – varierar med höjdskillnaden mellan Mälaren till Saltsjön. Tappningsförmågan är större ju större skillnaden är. Det här faktumet innebär att inte heller den nya Slussen kommer att vara för evigt, utan de pågående klimatförändringarna kommer ställa nya krav. För även om utsläppen av växthusgaser upphör helt, är det sannolikt att havet kommer att fortsätta stiga många århundranden framöver.

Den nya slussen i Stockholm ger möjlighet att tappa mycket mer vatten från Mälaren till Saltsjön jämfört med idag. Samtidigt fördubblas kapaciteten i Hammarby kanal. Sammantaget innebär dessa åtgärder att den totala avtappningskapaciteten från Mälaren mer än dubbleras – från dagens cirka 800 kubikmeter per sekund till cirka 2 000 kubikmeter per sekund. När avtappningskapaciteten ökar behöver Mälarens reglering göras om.

Det innebär att nya Slussen klarar de värsta scenarierna av klimatförändringar under anläggningens beräknade livstid på cirka 100 år. I ett längre tidsperspektiv kan det krävas andra kompletterande åtgärder för att bevara Mälaren som insjö. Det skulle till exempel kunna handla om en invallning i inloppen till Stockholm och Södertälje.

Slussen kommer med andra ord aldrig kunna vara en fix och färdig lösning, utan är en levande teknisk anläggning som hjälper oss att hantera Mälarens och Saltsjöns rörliga vattennivåer. Det är en spännande aspekt som vi definitivt tycker förtjänar några extra spaltmeter!